Naturliga fodermarker

Naturliga fodermarker

Den pågående strukturrationaliseringen inom jordbruket har medfört att det varierande odlingslandskapet alltmer kommit att ersättas av ett mera ensidigt åker- eller skogslandskap. Slåtterängarna är nästan helt försvunna och hagmarksarealen har minskat starkt. Det senare gäller speciellt för naturbetesmarker som ej gödslats med konstgödsel. Förändringarna har bland annat medfört att många växt- och djurarter, som är bundna till dessa naturtyper, har försvunnit eller är på väg att försvinna. Oftast har också de försvinnande naturtyperna stora kulturhistoriska värden.

Inventeringar som berör naturliga fodermarker har utförts, liksom Naturskyddsföreningens undersökning av bland annat sällsynta växtarters förekomster i kommunen. På grundval av detta har ett "Bevarandeprogram för odlingslandskapets natur- och kulturmiljövärden" upprättats av länsstyrelsen.

Detta har tidigare varit underlag för ersättning till brukarna i form av NOLA-bidrag (naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet) eller landskapsvårdsersättning. De flesta av dessa gällde betesdrift. Dessa ersättningsformer har nu upphört. Sedan Sveriges medlemskap i EU 1995 gäller att ansökningar om olika former av miljöstöd skall inges till Jordbruksverket på särskilda blanketter och vid särskilda tider. Sådana miljöstöd kan gälla öppet odlingslandskap, biologisk mångfald och kulturmiljövärden i naturliga ängar och betesmarker eller stöd för viss djurhållning.

Slåtter på naturliga ängar finns kvar på mycket begränsade ytor. Kulturlandskapen på Höö och vid Råshult är exempel på områden med stora naturvårdsvärden. En levande landsbygd med aktiva lantbrukare är en förutsättning, för att de små arealer naturliga fodermarker som fortfarande finns kvar, skall kunna bevaras.

Vi använder cookies för att förbättra din upplevelse. Genom att surfa vidare accepterar du dessa cookies.