Försurning av mark

Nedfall av svavelsyra och salpetersyra försurar både markens humuslager och djupare liggande lager. Vid markförsurning tillförs vätejoner som orsaker urlakning av framför allt kalcium- och magnesiumjoner. Vid längre gående försurning urlakas även aluminiumjoner. Förändringar i markanvändningen, från åker till granskog, ökar försurningen av marken. Försurningen av mark leder till försurning av sjöar och vattendrag.

Försurningen av mark gör att viktiga joner, som också är näringsämnen, försvinner. Markorganismer föredrar vissa pH-intervall. Vid lågt pH försämras livsmiljön för nedbrytande organismer, vilket leder till långsammare nedbrytning av organiskt material. Vissa ämnen som frigörs när pH-värdet sjunker har giftverkan på växternas rötter. Fosfor binds så att det blir otillgängligt för växterna när marken är försurad.

Vi använder cookies för att förbättra din upplevelse. Genom att surfa vidare accepterar du dessa cookies.