Tre årtal - tre århundraden

Tre årtal - tre århundraden

Det finns ett årtal från vardera de tre senaste hundra åren som kan vara intressanta att lägga på minnet. 
Carl von Linné

1707


I Råshult Södregård, Stenbrohults kommun, föddes gossen Carl Linné. Han föddes i en tid då Sverige fortfarande var en stormakt runt Östersjön. Ett välde som hölls uppe av krigiska kungar, hårt skattetryck och svåra tider för befolkningen. Men efter Karl XII:s död 1718 öppnades en helt ny period av frihet och demokrati. 

Linné hade turen att leva sitt liv under upplysningens tid, en period i Europa då vetenskapen gjorde stora framsteg. Det var också då som mönster och system växte fram. 

Linné blev en av Sveriges genom tiderna största vetenskapsman. Han hade sin specialitet inom botaniken och medicinen, men var samtidigt en mångsidig entreprenör. 

De resor Linné utförde i Sverige hade till syfte att utveckla välstånd och ekonomi i samhället i stort. Han försöker samla kunskap och erfarenheter kring dåtidens näringsliv för att sprida dessa runt om i riket och utveckla näringarna. 

Den stora vetenskapliga gärningen hänger samman med sättet att systematiskt ordna naturen. Störst var framgångarna när det gäller växter. Hans latinska system med ett familjenamn och ett "förnamn" fungerar fortfarande. Ambitionen att skicka ut lärjungar i världen för att artbestämma och skicka hem växter och djur, var vad vi idag skulle kalla ett fantastiskt nätverksbyggande. Det har gett Linné ett världsrykte. 

Hans beundran och längtan efter barndomsbygden kommer ofta till uttryck i hans beskrivningar av området vid återkommande besök. Vid återkomsten från Skånska resan 6 augusti 1749 skrev han: "Blomstren, mina ungdoms leksyskon vid Stenbrohult jämte Möcklens stränder, bad jag nu fara väl." 

Stenbrohultssonen adlades som Carl von Linnaeus. Han dog 1778 och är begravd på den tidens finaste plats - Uppsala domkyrka.  

Karta från 1862

1862

 


Detta är det egentliga födelseåret för tätorten Älmhult, som så småningom kom att bli centralort och kommuncentra. Detta år kom järnvägen till orten, som skulle bli den viktigaste stationen i området. 

Under mitten av 1800-talet började industrialiseringen av Sverige att ta fart på allvar. Regeringen satsade på att utveckla landet.

För att klara utvecklingen och öka handeln behövs en bra infrastruktur (kommunikationer). Den tidens stora satsning var järnvägen. 

Den viktigaste kommunikationsleden genom Småland var Lagastigen, Markaryd-Ljungby-Värnamo-Jönköping där idag Europaväg 4 går fram. När nu stora pengar skulle satsas på järnvägen, mellan i första hand triangeln Stockholm-Göteborg-Malmö, kändes det givet var järnvägen skulle gå. 

Men det kom ett nytänkande. Järnvägen skulle utveckla landet och då borde den ju dras i de mest outvecklade delarna? Till detta hörde det inre av Småland, som bland annat hade mycket skog. 

Efter många års diskussioner bestämde riksdagen 1859-60 att järnvägen inte skulle dras utmed Lagastigen genom Småland utan rakt genom den inre obefolkade delen. Detta har ansetts vara kanske det första regionalpolitiska beslutet i den svenska riksdagen och det kom att få mycket stor betydelse. Ungefär var femte mil behövde tåget vatten och kol och det gav upphov till en rad uppväxande orter som Hässleholm, Älmhult, Alvesta och Nässjö. Utan järnvägsbeslutet är det inte troligt att dessa orter haft dagens storlek. 

Just 1862 är även årtalet för den första kommunallagen. Tidigare hade kyrkan haft ansvar för den lokala samhällsservicen, men från 1862 bildades tre olika kommuner med beskattningsrätt: kyrkan, landstingen och primärkommunerna. I vår nuvarande kommun fanns sex församlingar som delades upp i kyrklig församling och kommun: Hallaryd, Göteryd, Pjätteryd, Stenbrohult, Virestad och Härlunda. Men dåtidens mest intressanta utveckling skulle ske på platsen där det bara fanns ett par bondgårdar: Älmhult dit spåren växte fram från söder och nådde orten i augusti 1862.         

Karta 1952

1953

 


Under 1900-talet har det funnits flera framgångsrika och stora
företag i Älmhults kommun. Bland dessa kan nämnas Gemla
(ett av länets äldsta företag), Gotthards (uppköpt av Stena),
Elme Glasbruk (nedlagt på 70-talet), Älmhults bruk och
det framgångsrikaste av dem alla: IKEA. 

Ingvar Kamprad föddes på Hvita Korset, granne med Almgården, i Klöxhult 1926.

Hvita Korset var en privat skola i barnavård med elever, som ofta var havande unga kvinnor från andra orter. Eftersom man hade kompetensen att förlösa barn är många gamla Älmhultsbor födda här.  

Ingvar Kamprads morfar CB Nilsson ägde en av Klöxhults gårdar och drev en lanthandel där IKEA:s värdshus ligger idag. Ingvar bodde sitt första år i det sista gula huset på Ljungbyvägen ut mot Pjätteryd. Föräldrarna byggde villa Majtorp, ett vitt hus på en kulle på östra sidan vägen, där familjen bodde till Ingvar var sju år. Därefter flyttade man till farfar i Elmtaryd, Agunnaryd. 

IKEA
IKEA startade som företag 1943. Då handlade det om ett postorderföretag som var mycket beroende av transporter. Dessa gick via mjölkbilen till mejeriet, som för detta område fanns i Liatorp. År 1953 skulle mjölkbilelns turer läggas om på ett sätt som inte passade det växande IKEA. Ingvar Kamprad beslöt sig därför för att lokalisera om företaget. Blickarna föll på Liatorp där han sökte mark. Den mesta marken ägdes av en dominant grosshandlare som inte ville sälja, därför riktades blickarna mot Älmhult och det område där morfadern hade haft sin lanthandel. Där fanns Lagerbergs snickeri, en tom fastighet där det expansiva postorderföretaget kunnde ordna visning av sina produkter. 

På det sättet kom Ingvar Kamprad tillbaka till Älmhult och samma kvarter där morfar  drivit lanthandel. Här öppnade första varuhuset 1958. Bolag efter bolag startade sin verksamhet som sedan spridits över världen. Idag är IKEA-företagen ett världscentrum för möbeldesign och en av södra Sveriges största arbetsplatser. IKEA:s betydelse för Älmhults expansion, internationella anda och framgång är odiskutabel. Etableringen 1953 i Älmhult är den viktigaste enskilda händelsen under 1900-talet. 

Ingvar Kamprad utsågs år 2000 till 1900-talets främste företagare i Älmhults kommun. Han fick själv skruva ihop sitt pris efter en bruksanvisning.     

© Bo Bergsjö

Vi använder cookies för att förbättra din upplevelse. Genom att surfa vidare accepterar du dessa cookies.