Stenbrytningstid

Stenbrytningstid

Fram till 1700-talet fanns det en mycket liten befolkning i Sverige och befolkningstillväxten var mycket låg. Barnadödligheten var hög och olika sjukdomar skördade offer bland en stor del av befolkningen. Exempelvis pesten kom igen i olika former under flera århundraden. Medelåldern var låg. Produktionsmetoderna var enkla och redskapen dåligt utvecklade.
 
Med början på 1700-talet började befolkningen växa för att sedan under 1800-talet helt explodera. För att fler skulle överleva måste det produceras mer mat. Detta ställde helt andra krav på redskap, brukningsmetoder, markens uppdelning och utsädet.

Fram till 1700-talet hanterades jorden som en kollektiv resurs för byn, släkten eller familjen. Marken delades i mindre och mindre strimlor. För rättvisans skull fick den arvsberättigade en strimla i varje åker där han skulle ärva i stället för ett sammanhängande område.

Ägandesplittringen var ett hinder för effektivitet. En åkerstrimla kunde vara så liten att åkern måste bearbetas gemensamt och samtidigt av alla berörda för att odlingen skulle fungera. Detta kollektivjordbruk motiverade säkert inte heller den enskilde att satsa på extra bra redskap eller lägga
ner mycket tid på bryta den besvärliga stenen på den egna delen.

©Bo Bergsjö

Vi använder cookies för att förbättra din upplevelse. Genom att surfa vidare accepterar du dessa cookies.