Järnvägens stora påverkan

Järnvägens stora påverkan

År 1862 kom järnvägen till Älmhult och därmed startade en stark utveckling inom många olika sektorer.

Samhället Älmhult hade praktiskt taget inte funnits tidigare. Nu växte husen snabbt upp och handlarna samlades. Järnvägsfolket var en köpstark och attraktiv grupp i samhället. Inte minst på det politiska planet kom järnvägarna att styra kommunen i cirka 100 år. Befolkningen i centralorten ökade från få till cirka 1000 personer fram till sekelskiftet. Först tillhörde området öster om järnvägen Stenbrohults kommun och den västra delen Pjätteryd. Från 1884 blev orten en stationsort med rätt att ta upp skatt för att bland annat ta tag i hälsoproblem och brandfaran. Från 1901 blev Älmhult köping och därmed självstyrande från de tidigare kommunerna.

Järnvägen hade en stor serviceanläggning i Älmhult. Denna blev en grund för hantverkare och småindustrier som växte upp. Den första större industrin anses vara Löttigers verkstad. Från början hette företaget Elmhults Mekaniska Verkstad AB och startades av W.A. Wennberg.  Ingenjören Nils Löttiger tog över den i slutet av 1870-talet. Drivkraft var en ångmaskin, men Löttiger experimenterade även med vinddrift.  Han hade en kvarn i kvarteret väster om biblioteket, som därmed gav namn åt det kvarteret. Fabriken tillverkade olika maskiner och pumpar, samt hade produktion för järnvägen. Som mest hade företaget ett 30-tal man anställda.

© Bo Bergsjö

Vi använder cookies för att förbättra din upplevelse. Genom att surfa vidare accepterar du dessa cookies.