Fattigdom utvecklar handeln

Fattigdom utvecklar handeln

Den magra jorden tvingade fram andra näringsgrenar. Älmhult och Sydsmåland ligger inom det sydsvenska skogsbältet, omgivet av bördiga åkermarker i Skåne och Halland. Efter den feta jorden kommer havet. Visserligen var det många gånger oroligt kring riksgränsen mot Danmark/Skåne, men den lokala handeln kunde utvecklas. Avståndet ner till Århus, Bodekull (Karlshamn) och Sölvesborg var inte längre än att den kunde klaras med dåtida sätt att färdas. Men det gick naturligtvis ännu inte att släpa ner stora träd - varorna måste förädlas.

Redan på 1600-talet var smålänningarna igång med att hitta alternativ till jordbruket. En mycket stor handelsvara blev tjära och i sin förädlade form bäck. Mycket stora användare av dessa produkter var sjöfarten. Tjära till båtarna och beck till repen blev mycket efterfrågade produkter för Europas sjöfart, som främst utvecklades med den holländska flottan. Sydsverige var det viktigaste produktionsområdet för tjära och beck till sjöfarten som under flera hundra år utvecklade Europas rikedom och makt.

Tjärbränning
Överallt i Älmhults kommun finns spår av denna produktion. På lagom stora kullar med jämna mellanrum finns så kallade tjärdalar. Många hembygdsföreningar har märkt ut och vårdar idag dessa dalar. De brukar vara 10- 20 meterlånga och en till två meter breda. Dalen fungerar som en ränna och underlaget är den tjära som en gång producerats där.

Produktionen gick till så att rännan fylldes med kådrik furu (tall). Den kunde hittas i stubbar eller annan kådrik ved. Sådan kunde man få fram genom att skada tallarna, som då producerade kåda för att läka sina sår. Ovanpå den kådrika veden las ett lager av jord eller annat material som höll bort luften/syret. När man sedan utnyttjar eld och värme för att lösgöra kådan får det inte brinna i dalen. Det är värmen som verkar i processen och ut ur dalen flyter tjäran. Den kan sedan vidareförädlas till beck. Båda produkterna är möjliga att transportera ut från området och driva handel med.

Lättare att hantera


Furu användes för sin kådrikedom. Lövved, speciellt bok kunde också användas till varor som var lätta att transportera. Man eldade upp lövveden och fick pottaska. Genom vidare bearbetning kunde man göra såpa, ett rengöringsmedel.

Handeln med beck, tjära och pottaska var mycket omfattande. Det gick under 1700 talet illa åt tall- och lövbestånd. Till detta kom det omfattande svedjebruket. Följden blev att den gamla skogen i landskapet kom att minska kraftigt. Kvar fanns framför allt gran- och ungskog.

© Bo Bergsjö

Vi använder cookies för att förbättra din upplevelse. Genom att surfa vidare accepterar du dessa cookies.